Kvarstad – en resa i tid och rum
När grovjobbet är gjort ser det ut som på
denna bild, snyggt och rent och med utrymme för bangården noga
planerat, så noga att vi till och med hade klart för oss var
växelmotorerna skulle monteras. (Att borra i bärande T-balkar
är inget kul och känns fel från början.)
Totala längden, med utdrag för växling
till gräns för stationsområde, är cirka 1 km i HO-skala,
enligt vad vi tror en av de mer skalenliga stationer som byggts i Sverige,
trots att förebilden (Åsarp på forna Ulricehamnsbanan)
var en högst ordinär historia. Men det var vad vi ville visa:
En genomsnittlig svensk "brygga på landet", ett litet
samhälle som fanns där förut men som växte en del
när järnvägen kom.
Skövdesällskapet hade under flera år en
svacka, något som inte märktes så mycket utåt men
som innebar nedgång i "produktionen". Sådant hör
till, det är trots allt en hobby som inte får övergå
i krav där förväntningarna kan bli för höga.
Skövde är en liten förening, mycket känslig för
störningar. Det räcker med att någon flyttar för
att hela verksamheten skall äventyras.
Då och då måste man jobba för
Rakel, emellertid, och plötsligt har man inte byggt något på
sju år. Snö och elände blockerar växlarna, sjukdom
gör resten. (Och, som någon uttryckte sig: Det finns faktiskt
annat än modelljärnväg. Böcker som skall skrivas,
katter som skall ha mat. Såna saker.)
Kvarstadsrummet, där bygget gick bara långsamt
fram, blev nu under en rad bankalas uppställningsrum för medhavda
modeller och ett vattenhål för mj-rallare av den mer hängivna
sorten. Bra många som sett tågen gå också söder
om Kråkvattnet kan berätta om hur det känns att trängas
i Kvarstadsrummet under ett bankalas med hela bordet dignande av modeller,
hur man då och då måste ta sig upp till ytan för
att få luft men hur man strax är tillbaka för att höra
mer om Folevagnens bromsarsäten, om senaste Jecomodellen och vad
mer som finns att se på. (Men faktiskt inte röra. Vi noterar
att vi under 25 år inte haft en enda malör där någon
gått över gränsen. Vi hade ett embryo ett år när
någons hustru blev överdrivet omkramad, något som hennes
man parerade med de storsinta orden: "Om någon rör min
fru kan jag förstå honom, men om han kladdar på min GP-diesel
blir jag förbannad...")
Så här såg Kvarstad ut den 29 okober 1989. Spåren (Peco code 75) har kopplats in, provkörning har påbörjats och det görs försiktiga försök med stadsplaneringen. Lägg märke till de fristående talldungarna, bra att möblera med för att få ett begrepp om rumsligheten.
Vi provade många lösningar innan stadsplanen togs. Husen, både studiemodeller och färdiga förde länge en ambulerande tillvaro och deras slutplacering är inte klar än. Mejeriet och tvåvåningshuset på denna bild hör till Stennertska gården i Stenstorp som flyttades för att ge plats åt en vårdcentral. Stationshuset Håkantorp, avsett för Kvarstad och färdigt våren -90 kändes totalt fel när det kom på plats. (Det är svårt att förklara men där var något som inte stämde, som hade med färg och form och ljus att göra. Och vi som lagt ned så mycket jobb på den modellen.) Visa av detta ställde vi dit en ...
... studiemodell av Åsarp som blev kvar i över ett decennium. Förebilden mättes och ritades 1990. Modellen stod klar i februari 2004... (Svårbyggd, för övrigt, fast det inte ser så ut.)
Ett originellt grepp när väntan blir lång är att låna stationshus från andra anläggningar. Här ]önköpings hamn från Leif Palms i Vaggeryd kända HO-bana.
Stadsplanering går så till att man måste
veta i förväg vad som skall finnas med i planen och sedan bygga
ytterst konsekvent efter den. Där blir trots detta ett ändlöst
möblerande för att hitta lösningen.
Vad vi visste om Kvarstad var att det var en gammal
bygd med kyrkan mitt i byn och att det låg intill Stora Lögnens
strand. Fornlämningar och K-märkta hus gjorde det inte lättare
att planera. Vi tänkte oss att tomtmarken närmast stationshuset
skulle bli begärlig, att där skulle uppstå en järnvägsgata
och strax intill ett torg med busshållplats. Vidare borde finnas
hantverkarkvarter (Uttern) och bostadsområden (Röda stan, "tån",
plus förnämare villabebyggelse). Tidigt bestämdes att,
på något avstånd från stationen skulle finnas,
eller rättare: fanns redan en bondgård (Stennerts, Stenstorp)
och att det var denna plus tänkta industrier som gav näring
åt järnvägen. Kalkbrottet, ehuru nedlagt, fick inte räknas
bort och heller inte de pensionat och järnvägshotell som gav
mening åt persontrafiken. Bibliotek och badhus var symboliska inrättningar,
kanske borde vi också låta uppföra ett kommunalhus. (Mer
om detta i WNJ-boken.)
Några dominerande industrier kände vi redan
till, alla stora kunder till järnvägen: Skogar & Sågar
& Söner, AB Brakved, Flogistonfabrikerna, Nordöstra Flak,
Älgförädling, Pälsängens Kolonial m. fl. Vid
lastspåren skulle stå magasin och silon, lantmännens
övriga byggnader ej att förglömma. Järnvägens
förvaltningsbyggnader, bostäder och lokstall, måste också
tas hänsyn till. En Konsumbutik måste vi ha, förstås,
en bensinmack, kiosk och begravningsbyrå och allt annat som hör
till. (Vi höll sånär på att glömma Snugge Plywoodstiernas
konsultbyrå och Firma Slöj-Detaljer, båda exempel på
den näringsfrihet som råder i Kvarstad.) Gällde så
att bestämma invånarantal och samhällets status i övrigt.
Vi använde Åsarp station som mått för järnvägen,
töjde lite på spårplanen och lät sedan utvecklingen
göra resten. Hamnen, om det fanns en sådan, hölls tills
vidare utanför. Det viktigaste var att få rejäl längd
på spåren och att balansera bebyggelsen runt stationen.
Kvarstad hösten 2004.
Länge hade vi planer på att bygga Läckö
slott, mest för nöjet att ge oss på något stort
och igenkännbart. Vi kom långt i förberedelserna med ritning
och allt, men inte ens vi själva tog projektet på riktigt allvar: HO-måtten för Läckö
stannade på 90 x 165 för själva huskroppen, modellen skulle
bli stor som en amerikakoffert och punktera all kringliggande bebyggelse.
Nu var det ju så att flertalet medlemmar fortfarande
ägnade sig åt modelltåg varför projektet krymptes
ned till klipparksformat och skala 1:400 att ställas i hörnet
som perspektivförlängare. Research och material lämnades
över till kamrat Pipidis, en modellbyggande rumän på flykt
från Ceaucesco, som fick en god start i det nya landet där
han strax byggde en frigolitmodell av Läckö slott. (Mycket fin,
åk och se.)
A propos: Kyrkan saknas på denna bild. Men det
har du förstås redan lagt märke till...