Sjöfartsnytt

Ångslupsbolaget

S/S Tiveden.

Isarna går upp. Inseglingsrännan till Kvarstad är åter farbar men förhandlingarna om att bärga och återinsätta ångfartyget S/S Tiveden i Westergötland-Nerikes trafikområde har inte varit lyckosamma. Just nu är Ångslupsbolagets stolthet utflaggad i väntan på att huggas upp till pråm. Ett beslut som framkallat protester och ett halvhjärtat försök att rädda henne.
    Lyckas inte detta återstår att ta sig fram över Stora Lögnen på det gamla sättet. Med stockbåt. Det enda transportalternativet innan ångkraften gjorde entré i Tivedens inre sjödistrikt. (Till sjöss, vill säga. Järnvägen, med smalspåriga anor från 1870-talet, etablerade sig tidigt. Man höll ångan uppe ända till 1962 då sista WNJ-loket, en Mogulmaskin nr 9 gick till skrot. Läs mer om henne på annan plats.)
    Om S/S Tiveden står att läsa i Modelltåg 95 där du också finner den enda bild som går att uppbringa och som bifogas här. Vilket är egendomligt. Kring ångbåtar förekommer situationer med mycket välkommen och avsked som inbjuder till fotografering. Men kanske regnade det under den säsong Tiveden tjänstgjorde. Och vattnet var ju inte klart än, en blåmålad skiva fick duga, så man kan förstå att rederiet tröttnade. Betänk också att tidens kameror krävde solsken i ryggen och var alls inte digitala.
    S/S Tivedens saga blev kort och om hennes förlisning vet vi just intet. Som ett spökskepp kantrar hon i hembygsdhistorien och något komplement till järnvägen blev hon aldrig. Tiveden var från början till slut en förlustaffär, försöken att rekonstruera ångbåtsbolaget misslyckades.
    Kanske var det trots allt så som ryktet gör gällande att S/S Tiveden egentligen hette Stafsnäs och seglade under falsk flagg. Vi har sökt rederiet i denna fråga men fått mycket oprecisa svar. Kaptenen som styrde henne och vars självbild gått i kvav var en karaktär av det famösa slaget som skulle försvara en roll i Joseph Conrads romaner. Hopplöst akterseglad, på bryggan i Kråkvattnet, och på frågan hur han nu skulle hinna med båten gjorde han sig känd för ett uttalande av rent biblisk kvalitet: Jag går inte genvägen över vattnet. Det blir så mycket prat efteråt...
    Oh captain, my captain! Om du faller över bord i det inre av Västergötland kan du falla i god jord vilket kallas sjöbotten eller så hamnar du på hälleberget som finns i en stenskodd variant som då kallas kaj. Farbara segelleder är i WNJ:s trafikområde inte fler än att Nya Ångslups tonnage nätt och jämnt får plats. Under torrperioder kan inte alla båtar vara i samtidigt. Så S/S Tiveden ligger kanske bra där hon ligger.

Sjöfart i forntid

Foto: Lars Lundgren

Bifogad kanonb..., kanotbild – sensationell i sitt slag och utförd i chrylbergsk anakronteknik – är tagen nedanför den plats där Kvarstads lokstation låg, långt före photoshop och ångmaskiner. Under folkvandringstid var här öppet vatten. På 20-talet var området rena sankmarken som långsamt fylldes igen: Det blev vanligt att loken slaggades rakt ut i vattendraget så som ofta förekom, t.ex i Långshyttan på forna BLJ.
    Idag har man dikat ur området för att ge plats åt ett villaområde. Platsen kallas Ångbotten. Myggen sägs vara ett problem men vad som sätter ner tomtpriserna är miljöskandalen för några år sedan, då man upptäckte allt möjligt nedanför det gamla stallet som behövde saneras. Någon vidare miljömedvetenhet kan vi nog inte vänta av den tidens stallpersonal, ordet var inte uppfunnet och man gjorde som alla andra: vräkte avfallet i sjön. (Avfallet intill kanalutloppet i Forsvik är, oss emellan, sannolikt ännu värre, men här har man inte vidtagit några saneringsåtgärder alls.)
    Stockbåtsbilden antas föreställa Westergötland-Nerikes äldsta invånare till vilkas skapelseberättelse fogas myten om hur de kom med färja över havet, hur de första bosättarna blev avsläppta från en nattbuss, lämnades avklädda på ett fält av människosmugglare och sedan spred sig uppför Ätrans dalgång med hjälp av stockbåtar.
    Hur de hade det kan idag studeras i Ekehagens forntidsby där du kan skjuta med pilbåge, paddla kanot och studera fritt strövande västgötar. Öppet sommartid.
    En annan teori hävdar att de ursprungliga WNJ-borna, abborreginerna, var ett träskfolk som steg ur dimman vid Hornborgasjön. Arkeologiska undersökningar har visat att de var av medellängd och levde av fisk, abborre mest, således. Deras ättlingar känns igen på att de är de enda som äter fiskpuddingen i Falköpings skolområde.
    Om detta har skrivits så mycket att vi inte orkar dra det en gång till.
    Längre västerut, längs Tidans flodsystem, fanns ett ogint släkte som jagade utter med spjut och ansågs helt degenererade. Beskrivningen av deras ursprung blir en sorts apornas uppkomst, okänslig i sina detaljer och med grova fördomar. Till det mest förflutna hör också historien om hur de jagades tills där bara blev en spillra kvar som bosatte sig ungefär där Kvarstad nu ligger. De dyrkade stjärnekerhjulet och kände till elden som gavs dem av Ivar Kreuger.
    Det är alltså dessa vårt foto inte föreställer. Det är i stället en tittskåpsmodell som fanns med på en utställning om stockbåtar och som sedan turnerade med projektet Modeller på alla ledder, bland annat till Lödöse museum. Modellen är byggd av Ammi och dess tillkomst beskiver hon så här: Ur en 5 mm frigolitskiva har flodbotten konturerats med aceton. Över denna ligger en glasskiva som möter en annan skiva vid horisonten. Figurerna håller kända mj-storlekar med O-skalebarn i förgrunden och sedan allt mindre för att åstadkomma perspektivförkortningen. Hela kovesen förseglades med låda med titthål där poängen är att man tittar med ett öga i taget. Svårast var att göra paddlarna.
    Stockbåtarna, enda nuvarande alternativ till S/S Tiveden slutförvaras tills vidare i Skövdeanläggningen.

"Och vatten var däröver och allt som syntes var en bit av kulissen. Men så fick någon fatt i en bit virke och började bygga och se: Strax steg ur havet Westergötland-Nerikes Järnvägar med banvall och allt."
    Landhöjning pågår, således. Vad vi vi ser skymta på denna bild är Stora Lögnen, det sjösystem som binder samman alla rum på Skövdeanläggningen, som kan kännas lite enahanda men som finns där eftersom det är enklare att måla vatten än skog.
    Resultatet är att världsbilden och den geografiska medvetenheten är litet egendomlig för att inte säga förvrängd. Vare nog sagt att den inte är den traditionellt kopernikanska, att man likt de dumma grekerna trodde att världen vilade på fyra sköldpaddor, en i varje hörn. Den heliocentriska världsbilden tänker sig världen som en rundbana, om man säger, medan WNJ-bornas världsbild ger näring åt punkt-till-punkt-tänkandet. Det var således möjligt att köra över kanten, något som man såg till att hejda genom att vid världens slut, utdragsspåret under bron i Kvarstad, sätta upp ett par kraftiga sjutumspik. De som hört tuppen gala också söder därom måste ha gått in i väggen för längre än hit kom man inte.
    Materien tänkte man sig bestå av 2"x4"-virke, gips och ett material som kallas Woodland Scenics.
    Norr om Stora Lögnen vidtog Yxkrokens Järnväg, men frågan om samtrafik med YxJ är dåligt utredd. Allt som minner om Yxkroken på WNJ är förhandlingar om att överta Grythyttevalllidens väntkur, förklarad för modelljärnvägshistoriskt minnesmärke och den enda hållplats som stavat med tre "l".
    Fotot är från bygget av det så kallade "landskapsrummet" med ett enda spår och fokus på miljön. Notera hur kraftigt banvallsunderlaget är, en förutsättning om man lägger handlagt spår.

Kanaltrafiken

Kanalstationen, Forsvik. Ett mycket förebildstroget bygge av Ammi Magnusson. Materialet är styrén. Sidovagnsekipaget är också i plast men utan förebild. Schäfern hade känsliga öron och fick senare egen vindruta. Sidovagnen är cigarrformad, giftigt grön. MC- föraren, alltid närvarande men alltid okänd, tycks ha haft något fel på cirkulationen och ämnesomsättningen eftersom han körde motorcykel med bar överkropp året om, gärna på perrongerna till mångas förtret. Eller så var han bara en vanlig exhibitionist. Hunden syntes alltid vid hans sida.

Vattenkraft

Kraftstation norr om Forsvik. Förebild Blidsberg.

Samma kraftstation, tagen ur en mycket ovanlig vinkel, från direktör Lundgrens (Tillorps Mekaniska) köksfönster. Kråkvattnet i bakgrunden.

Kvarstads hamn

Hamnen i Kvarstad har varit ett eftersatt hörn av orten. "På andra sidan järnvägen", både bildligt och bokstavligen. Med ökad trafik i kanalen och på sjösystemet så har verksamhetens betydelse dock ökat. Hamnområdet har därför moderniserats och fått en mer ändamålsenlig konstruktion.

En bild från kajen i Kvarstad efter ombyggnad. S/S Tiveden har just lagt till och hamnmästare Sjögren ses på väg gå ombord för att leta efter eventuella kontraband. Inrikes frihandel har ännu inte accepterats av hamnmästaren och han kunde närhelst slå till och utkräva 'tull' för - i hans tycke - illegala varor som tobak och alkoholhaltiga drycker. Tullen utkrävdes alltid 'in natura'.

Den ökande sjöfarten föranledde byggande av speciell bostad för hamnmästare Sjögren i direkt anslutning till hamnen. Det geografiska läget uppskattades både av hamnmästaren och ortens övriga invånare som därmed minimerade risken att träffa på en hamnmästare 'i tjänst'. En byggnad i en för bygden ovanlig utformning, både till utseende och materiel.

Vägen från hamnmästare Sjögrens hus ner till hamnen har en nymodighet i form av ett räcke. På andra ställen i landet var sådana till för att bil- eller annan trafik inte skulle hamna i diket. I Kvarstad var funktionen mer ledstång för hamnmästare Sjögren efter någon av hans fartygsbesök för utkrävande av 'tull'.

I en bygd känd för sin stora sympati för katter var hamnmästare Sjögren en udda fågel som hellre höll sig med hundar. Hans stora Grand Danois spred skräck bland traktens barn och växter.		Sjögrens hundar - av varierande raser, gärna flera per hund - ses här jaga upp en av traktens katter. Ett tilltag som inte sågs med blida ögon, varken av katt eller dess ägare.

Området bakom lokstallet ner mot hamnen har länge misskötts. Det betraktades av bygden som en soptipp och här dumpades ofta överblivet skrot.

En vacker sjöbild med S/S Tiveden vid kaj i Kvarstads hamn. Lokstall och vattentorn i bakgrunden.