Distansbygge

På Pendon Railway Society, skönast i världen, berättas om besökaren som efter ha sett anläggningen skickade modeller som tack för senast. Framåt jul kom varje år en ask figurer avsedda för Pendon. Tillverkaren var en amerikansk skulptris med förbindelser i dockbranschen.
    Se där en distansbyggare, en term som vi härmed lanserar och som är en sort som varje mj-klubb skulle önska fler av. Supportrar som gör en insats även man inte kan komma så ofta eller har 40 mil till "arbetsplatsen". (Vilket låter som om det handlar om någon sorts pendlare med hemadress långt borta och jobb i Skövde där de bor i husvagn över helgerna för nöjet att bygga på Westrikebanan.)
    Emellertid: En klubbanläggning är en kollektivsatsning där "arbetskraft" alltid behövs och där helheten blir större än delarna. Du kan inte ensam åstadkomma något liknande. Även om du är både arkitekt och mekaniker, banmästare och elektronikorakel med livet framför dig så hinner du helt enkelt inte (för övrigt kan det inte vara särskilt kul...).
    Dessutom: Non omnia omnes possumus som lektor Nevermore brukar säga och som betyder att vi alla kan inte allt, i synnerhet som inte alla medlemmar bor i Skövde som alltid måst lita till hjälp utifrån: Tillorp, Västerås och Hovmantorp för att nämna några starka WNJ-fästen.
    Skövdeanläggningen är rejält stor och så färdig att den går att köra på. Den ses av rätt många under ett verksamhetsår men den kräver underhåll för att fungera samtidigt som där skall finnas "tillväxt". Axiomet – inte alldeles självklart – lyder då: Ju fler som hjälper till desto bättre. I varje fall blir stråna fler och stacken större. I klartext: Skövde behöver som varje förening nya idéer, läs rallare som inser att kan man inte själv bygga sin drömjärnväg så får man komma till berget Billingen där det finns hur mycket som helst att göra för åtskillig tid framöver. Begränsningar existerar inte. Enda förbehåll är att modellerna bör hållas inom konceptet. En timrad koja i skogen är ett bra projekt, en kolmila passar perfekt i teddymarken. Däremot vore en amerikansk "logging camp" direkt ur Campbell-katalogen, mindre trovärdig. (Läsaren: Jamen den där julbocken från Gävle då? Den hör väl inte till konceptet? Svar: Det gör den visst. Också av skälet att den är ett kul bygge. Bekymret är att vi ännu inte hittat något torg åt den.)
    Vad vi ville ha sagt är att det är fritt fram för vem som vill att, oavsett mantalskrivningsort, landa en modell eller två till Skövdebanan. Tomtmark finns, trängselavgifter har vi inga. Du kan bygga hela kvarter om du vill, men det underlättar om du förhör dig om stadsplanen först och känner du för större projekt bör du konsultera klubbstyret. Vad gäller rullande materiel är vi välförsedda. WNJ har ånglok så det räcker, rälsbussar likaså. Men öppna godsvagnar behövs alltid och vi funderar på att begära in anbud på WNJ lok nummer 2. Vad var det för sort egentligen? Hur såg det ut och vem byggde det? (Se WNJ-boken kap. Ånglok)
    Behoven finns annars mest på miljösidan, landskapet. Röda stugor kan vi tåga förbi hur många som helst, också småländska, alltid med förebild. Industrier behövs, företagsamheter längs linjen som ger underlag för trafiken. Laster till öppna vagnar är en annan "nyttig" detalj. Kärror, lyktor, staket, grindar, en liten trafo, hässjor, kritter, skjul och uthus av varjehanda slag. Hästar är 40-tal. Och katter, såklart. Och rabatter så att de har något att gräva i. (Däremot räcker det med en tubaorkester, den som etablerat sig i Kvarstad och hörs konsertera i järnvägsparken sommartid.)
    I någon mening är alla modeller i Skövde "distansbyggda", dvs. de är sällan tillkomna i klubblokalen. De byggs hemma hos var och en medlem och får sedan sin plats på anläggningen. (Här är vi petiga. Modeller som en gång fått sin roll bekräftad inom ramen för den historia som är Westergötland-Nerikes, flyttar vi inte på.)
    Bor du inte på orten men känner att Skövde är din stil kan du vara lika fullvärdig medlem för det. Avståndet blir möjligen till förfång för klubbgemenskapen, men jag kan, så här i förbigående meddela att det kan bli som ett krav att bo för nära. Visst, det är en mäktig känsla att när man vill koppla upp sig för lite växling i Kvarstad, men det finns söndagar då man inte känner för de små tågen, då man inte hinner, då man hellre följer verksamheten på distans...
    Det idealiska medelavståndet, med hänsyn till var nuvarande medlemmar har sin postadress visade sig vara Norsholm. Skövde känner inga gränser, men bor du längre bort än så kan du alltså bli "distansbyggare", inte nödvändigtvis aktiv klubbmedlem utan mer en medhjälpare som ser till att fournera anläggningen med åtminstone någon modell, om inte annat för vetskapen att ha bidragit med något på WNJ-järnvägen som vi helt blygsamt räknar till den gemensamma värdegrunden för svensk mj-hobby, i varje fall för dem som kör normalspårigt 40-tal med västgötaförebild... (Nu låter det plötsligt som vore det fråga om en hjälpaktion av något slag. Var lugn, vi klarar oss. Men det är en poäng i sig om många varit med och byggt Noaks ark även om status är lite svår att definiera. Försöksordet just nu är "kontributör", vilket låter som något inom TV-teatern men som innebär att man tar på sig att bidra med något till banan. Det behöver inte vara över måttan märkvärdigt men det skall vara välgjort och addera något litet till helheten. Helst bör det rymmas inom en ungefärlig tidsplan så att man vet om modellen ifråga står klar i år eller nästa.)
    Det händer att besökare lämnar "presenter" efter sig att upptäckas långt senare och lika kul varje gång. Figurer är vanliga. Vi minns än vilket liv det blev när, efter ett bankalas på 80-talet det avslöjades att svart arbetskraft förekom i Forsviks kolgård, i detta fall en insmugglad sydafrikan med bergsprängarstereo vars kolvita T-shirt och skylten "Nie blankes" förrådde honom. (En smalspårsfrämjare är delgiven misstanke, men bevis saknas.) En gång fann vi en bortglömd tjur under en ek och härom året påträffades en turbanklädd terrorist med kalasjnikov vid kraftstationen i Våtmark. Senaste tillskott är en tidningsförsäljare från Össlöff på Bergquara Jernväg. (Byggarna av den här sortens visitkort är i en del fall anonyma: Ännu vet ingen vem som parkerat de gåtfulla B6-vagnarna i Undveket. De är ett mysterium där de står, plåten är från Hobby-Teknik men tillverkaren okänd.)
    Ett lyft från säsongen är "green-keeper" Anders Bondessons i Älmhult verksamhet och ett distansbygge som lät tala om sig är en DC3, skiktbyggd i trä på Wentzel-vis och i perfekt HO-skala. Byggaren heter Jan Ohlsson från Kalmar som svarade på ett upprop där vi, mer på prov, efterlyste en DC3 över Kvarstad. Som man annonserar i Allt om Hobby får man svar. Resultatet blev SE-BAB, SAS "Bele Viking", licensbyggd av Fokker och registrerad på ABA 1937. (Aptiten växer medan man bygger. Jan O, allroundkunnig med flyg som specialitet, blev så inspirerad att han fortsatte med krigsflygfältet i Brakåsen. Senast vi var där fann vi något som vi på håll trodde var ett vindkraftverk men som visade sig vara propellerbladen till ett antal B5-bombare...)

Andra distansprojekt, avslutade eller på förslagsstadiet, är till exempel AB Solidarfetts cisternvagn tillverkad i Falun eller "svenskamerikanens hus" i Kråkvattnet som tar form hos hemvändande US-Bosse Hammarling i Västra Frölunda.

Ett annat prov på utväxling av modeller är en segelgaleas i Forsviks hamn. Den är byggd av Ola Ahlström i Malmö men passa på om du vill se skutan: Den ligger där på ett år och avseglar vid nästa bankalas.
    En mj-klubb skall per definition organisera sig kollektivt och parollen är således: Modellbyggare i alla skalor, förena er, gärna i Skövde som har bra förutsättningar och där det finns plats att ställa modellerna. Säkerheten garanteras av föreningen och modellen tänks deponerad efter de villkor vi kommer överens om. Och: Vad du än bygger så antas du göra det ideellt, för nöjet att delta i verksamheten. It's a hobby, remember?
    Notera att vi är ett modellsällskap, något som öppnar för allsköns byggeri, alltså inte bara järnväg. Vi har till exempel länge efterlyst en redare som kan båtar, hamn och varv. Nya Ångslups Kanal AB har bekymmer (det har man alltid haft, oavsett ägare). Stora Lögnen ligger öppen för nya initiativ sedan S/S Tiveden togs ur trafik. Gjutjärnsbron i Forsvik, äldst over Göta kanal, är ännu inte byggd.
    Distans, kusin med ordet "tolerans", kan vara en attityd, en benägenhet att ta avstånd från andra spårvidder. "Distanser" är också ett verktyg, passbitar av skilda slag, alltid användbara när man limmar och löder. Vi rekommenderar riklig användning.
    Låt oss nu tolka ordet i dess övriga betydelser.
    Med distansbygge menar vi denna gång avstånd inte bara till "byggarbetsplatsen" utan också till själva modellen där den placeras. En anläggning med Skövdemått som bara kan ses från bestämda vinklar, medger modeller av olika kvalitet (eller "detaljeringsgrad" vilket låter bättre). Det blir något av amerikansk villaträdgård över det hela, en Potemkinkuliss med modeller som står längre bak och de som finns i "front line" med varje detalj synlig och vackra sidan mot publiken.
    Det är vår uppfattning att vi ofta bygger "för nära" i flera bemärkelser. Alla modeller behöver inte vara "close-ups", skall inte vara det. Beslut om detaljeringsgrad borde tas redan när bygget drar igång. Mycket kan stiliseras och byggas "stand-off", speciellt om man vet att modellen kommer att upplevas en smula på distans. Exempel: Två meter in i "landskapsrummet", stort och öde, står en halvt nedrasad lada. Utanför denna står ett par röda damskor och ser man efter (om man kan – delar av omgivningen måste rivas för att man skall komma åt) hittar man lady Chatterley själv med kavaljer på höskullen, för övrigt samma par som tidigare bivackerade i smalspårets vändskiva men som utlokaliserats därifrån sedan det kommit klagomål. (Fröken Ludensvaan-Manér, förstås. Vem annars?) Det är inte meningen att man skall se vår lady, ingen har ens sett skorna, ändå lyssnar man gärna när vi berättar om vårt lilla scherzo. Fråga: För vem bygger vi ett motiv som detta? (Jo. Vi håller med. Nakenscener är halvkul. Här behövs också distans. Men vissa motiv är som reflexer. Finns där ett vattendrag med badmöjlighet kan du vara hundra på att du hittar fröken Preiser aus Tyrolen utan Lederhosen i strandkanten...)
    En klubbanläggning är en mycket kreativ plats, där finns utrymme för alla möjliga initiativ. Dock är det vår tro att hela hobbyn mår väl av lite mer distans, speciellt i Skövde där ambitionerna kan urarta till rena "nitknäpparsviten". Ve den som understår sig bygga loken utan öppningsbara dörrar, alla vet att Säröbanans grusvagnar hade danska boxar och det går verkligen inte an att köra omkring med tyska dieslar hur som helst på banan...
    Igen: att bygga en gemensam anläggning är en stor och svår uppgift där alla krafter behövs. Vår appell är varken ett nödrop eller någon sorts offentligt tiggeri för att slippa göra jobbet. Sanningen – igen – finns hos Vergilius. Hur många vi än blir kan vi inte allt. Där finns alltid plats för fler, både hemmahörande i Skövde och distansbyggare.
    Sista frågan: Om du nu byggt en modell för Skövde men inte kan lämna över den själv hur gör man då?
    Enkelt: skicka den på posten. Det gjorde man på John Allens tid när Model Railroader krävde in bidragen till sina modellbygg tävlingar.
    Kunde John Allen så kan du, men det är förstås roligare om du kommer själv.

En distansbyggd DC3. Tillverkad i Kalmar. Förebilden distansbyggdes av Fokker i Holland. Till SAS kom planet 1948. Det avfördes från svenskt register1957, distanserades till Österrike och slutade som klätterställning i en lekpark i München 1972.

Porträtt av en distansbyggare. Olle Sundström, trafikdirektör på Jugarbo-Månsbo Järnväg, Skövdesupporter sedan starten och "kontributör" åt WNJ-banan. Byggare Sundströrns medlemsstatus är lite oklar men aldrig ifrågasatt. Bland hans opus märks en trafo, en timrad lada, ett gröngult diesellok mm. Under järnvägens första tid kom hans malmvagnar, nu slopade, till användning i byggnadstågen. Det var också han som byggde BJ:s ångvärmefinka som skymtar på äldre WNJ-bilder. Porträttet visar pionjär Sundström med modul till hemmabanan. (Visst, vi har sagt åt honom att skaffa sig en riktig gitarr, men hittills har det inte hjälpt...)

<Bild>

Allt är inte lok och DC3-or. Också höhässjor kan vara ett "distansbygge" och vi behöver massor som exemplen på bild, gjorda av lin och tandpetare. Eller bygg ett träd, plantera det på anläggningen och du kan sedan dra dig tillbaka för att i tidernas avslutning berätta för dina barnbarn: Skövdebanan? Javisst. Jag var med och byggde den.. (Det finns de som gått till mj-historien för mindre insatser än så. Och för större: Att forma ett HO-träd av ståltråd, att med spackel och foliage få det att se ut som en välväxt ek är ett betydande modellknåp som ställer stora krav på färg och formkänsla.)