Färglära

Till begreppet likhet hör också frågan om färg eller svartvitt när man reproducerar modellbyggen i bild. Modeller har sin egen "färglära". Bara undantagsvis har vi sett exempel på hur man lyckats få en modellbild i färg att se ut "precis som i verkligheten", givet detta är avsikten. För att komma vidare kräver vi nu medhåll av läsaren när vi hävdar att "förebildslikhet" är målet för vår strävan, att man är "framme" när betraktaren inte klart kan avgöra om fotot visar en modell eller ej.
    Mot detta står den "Stenbomska paradoxen", en logisk tvärnit i stil med Buridans åsna, alltså uppfattningen att om en modell är så nära verkligheten att man inte kan se skillnad är det ingen poäng att bygga modellen. Då kan man lika gära ta ett foto av verkligheten direkt – en inställning som blivit än mer komplicerad sedan photo-shop kom och som får oss att undra vart hela modellbyggarhobbyn i så fall är på väg. Debatten tog sin början i Model Railroader redan före digitalkameran, då med anledning av suveräna "mock ups" av Bob Kosic och andra, bilder tagna utomhus eller i studio som var mer fotografi än modellbygge och där kritiken gick ut på att man byggde för att ta ett snyggt foto, inte för att köra med tågen. Modellfoto skulle således vara en "hobby i hobbyn". (Knappast ett hot, tycker vi. Snarare ett ytterligare bevis på hur mångsidig vår hobby är. Här har utvecklingen gått starkt framåt för övrigt. Kolla Model Railroaders "track side photos" av senare årgångar mot dito för tjugo år sedan så ser du skillnaden. Förr krävdes två tons studioutrustning, nu kommer du längre med en liten digitalkamera och baskunskaper i photo shop.)
    Nu till budskapet i denna artikel som hyllar alla nyanser av grått och som rätteligen borde hetat "Antifärglära":
    "Dåtid" är för de flesta av oss svartvit, i varje fall från perioden 30-50-tal som är den tid många mj-rallare hämtar förebilderna ifrån. Få fotografier från denna tid är i färg. De som finns håller usel kvalitet och har i flertalet fall gulnat.
    Före digitalkameran var det besvärligt att ta bra modellbilder i färg, det skulle till specialfilm och Kelvintal och resultatet blev sällan vad man tänkt sig. Med de nya kamerorna ställer du enkelt in vitbalans och tar vilka färgbilder du vill under ljusförhållanden som var omöjliga för några år sedan.
    Fråga är nu om det behövs. För Skövde Modellsällskap är det fortfarande svartvitt som gäller, i varje fall så länge vi talar om "dokumentärbilder". Krönikan Westergötland-Nerikes känns inte trovärdig om vi har för många färgbilder och tvingas motivera dem med tekniska förklaringar som den "Chrylbergska autokromtekniken" med flera på sin tid mycket intressanta innovationer. WNJ hyllar "film noir", således, om än i digitalteknik. För egen del har jag förinställt kameran på svartvitt och slängt manualen. Skulle behov föreligga att färglägga en bild får jag göra som Göteborgs stads turistbyrå på 50-talet. Man hyrde ett gäng polacker för uppdraget att handkolorera, helst av den icke-svartjobbande sorten...
    Fotot ovan föreställer Järnvägshotellet i Kvarstad. Där finns, så vitt vi förstår efter scanning hos hembygdsföreningen, inte någon färgbild bevarad. Enda upplysningen är en hörsägen i WNJ-boken där det sägs att byggnaden var "beige med mandelbruna foder" och, före rivningen på 80-talet, "marsgrå med vemodigt plåttak", en nyans som är svår att blanda om man inte har tillgång till Humbrol Colour Reference Book.
    Modellen – med förebild från Åsarp – finns delvis beskriven i Allt om Hobby 2/05, i färg och allt. Vi prövade den svartvita bilden på flera Åsarpsbor utan att någon fann något märkligt med den, Man tittar hastigt och slänger ur sig en replik: Jaha, du. titta där. Järnvägshotellet, ja. Jag minns när ...
    Kanske har vi blivit så blasé av allt foto-shoppande att vi inte märker när bilden är manipulerad. Vår bild passera precis som ett gammalt foto från förr av den typ som brukar hänga på vårdcentraler, kanske hade vi lånat den från hembygdsföreningen eller Alvershus som är äldreboendet i Åsarp.
    Lite svår att förklara är konturen av en lågsniffande DC3 över hotellets tak. Men hurså? Flygplantypen var vanlig år 52 eller däromkring när bilden är tagen...
    En sak är klar: I färg hade tricket inte fungerat. I Falköping kanske och omgivande kommuner i R län, men "det skulle aldrig gått hem i Skövde".

Samma motivet som ovan men nu i färg. QOD...