Välkommen!

Denna hemsida beskriver Westergötland-Nerikes Järnvägar, dess bakgrund, sträckning och stationer. Du lär också känna de människor som ansvarade för trafiken och de som bodde längs linjen. Fiktionen WNJ, det vi kallar "fjärde dimensionen", en historia som är ständigt ny och som finns nedtecknad i boken Westergötland-Nerikes Årsberättelser (utg. Allt om Hobby 1990). Följande är till dels de "Återberättelser" som utlovades när första WNJ-boken presenterades, låt vara att ingen då kunde förutse att dess fortsättning skulle ta elektroniken till hjälp.
    Vår hemsida handlar också om föreningen Skövde Modellsällskap, dess organisation och målsättning, "ups and downs" genom åren, en berättelse från låg höjd vars första rader jag alltid tänkt mig så för den händelse den haft formen av "hobbymemoarer" eller en roman mer än en handbok:

Jag hade en gång en modelljärnväg. Vid foten av berget Billingen byggde vi en anläggning, en stor en som...

Naturligtvis med Karen Blixens berömda" African farm" i tankarna. Den börjar likadant blott med den skillnaden att hon hade en kaffeplantage i stället. Och att berget heter Ngong, inte Billingen. Fru Blixen berättar vidare hur hon lärde sig rida, skjuta med båge och tala sanning. Här slutar alla jämförelser. Jag lärde mig löda och leka med tåg. Historien om Westgöta-Nerikes är ljug från början till slut.
    Flertalet texter du nu har framför dig är berättande, några resonerande. Som tidigare spelar bilderna stor roll. Där finns tekniksidor som visar hur man drar fönsterspröjs och organiserar en klubbträff, men hemsidan, som alltså kunde blivit en bok, är också ett försök att beskriva modellbyggaren så som Izaak Walton tänkte sig den komplette fiskaren. Eller Aristoteles poesin.
    En samling essäer, således. Mer en kärleksförklaring än en bruksanvisning.
    Om den handlat om trädgårdar skulle vi skrivit om hur man pratar med påskliljor. Eller så kunde den skildra jakten på enhörning eller lärt ut konsten att vissna glad. Allt medan limmet torkar.
    Som det blev kom vi att skriva om den förströelse som gläder oss mest, de syllar som föreställa världen och som ger oss flest anledningar att beskriva modellbyggandet som skön konst, dess karaktär och mer eller mindre samma natur. Vi tänker oss hobbyrummet, likt biblioteket eller trädgården, som en av människans rastplatser. Några kapitel handlar därför bara nästan om elektriska tåg, några är biografiska, flera öppet nostalgiska. De beskriver modelltåghobbyn från tiden före datorerna som en verksamhet där någon råkar öppna dörren till ett annat århundrade och förvånad utbrister:
    – Va? Håller ni på än...!?
    Människan är sig själv bara när hon leker ansåg Friedrich Schiller utan att för den skull ge besked om han föredrog Märklin eller Fleischmann. En annan sanning som serveras oss av psykologerna är denna: Modelljärnvägar är som kvinnobröst. De är egentligen avsedda för små barn, men intresserar mest äldre män.
    Det är för dessa, flertalet resultat av permissioner som beviljades när det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget och importen av balsaträ inom kort återupptagas, som vi gjort denna hemsida. Några sakfel finns med som stimulans för den vetgirige. De nedrigheter som bifogas bottnar i avundsjuka på den nya elektroniken.
    Vi hoppas att du som står i begrepp att bygga din drömanläggning skall ha nytta och glädje av våra ansträngningar.
    Vare sig du gör det själv eller låter Martin Timell bygga banan.
    Vi som hållit på länge har alltid hyllat mottot: Gärna pension men först en rejäl modelljärnväg. Välkommen.